7 januari 2014

I am the sea

7 augusti

På Tongatapu finns en sträcka längs kusten där klippan ätits upp av havsvågorna, den porösa korallen hänger ut flera meter över havet under, och mer och mer spolas bort. Just nu fungerar sträckan som ett dramatiskt naturfenomen.
Mapu 'a vaea kallas sträckan, Vaeas visslor. Vågorna trycker upp vattnet genom trånga passager, och beroende på vågornas kraft och tidvattnet kan vattnet nå 18 meter upp ovanför korallen.
Här, längs en sträcka som ska vara ett exempel på Tongas fantastiska naturresurser, är det tyvärr mest skräp jag ser. Plastpåsar, burkar, flaskor, överallt ligger det sopor. Värden som kört oss hit håller med, det är förskräckligt. Han hade varit med på radion bara förra veckan, säger han, och förespråkat att staten tar krafttag mot nedskräpningen. Han kör ofta turister hit, och vet hur besvikna dom blir av att se allt skräp. Han vet att det många redan hört om Tonga är att det är skräpigt, och han vet att det inte lockar besökare. Däremot bryr han sig inte så mycket om att det kan skada naturen, att ha giftiga sopor överallt.
"Jag ger mina barn varsin påse när dom går till skolan på morgonen" berättar han. Barnen går ett par kilometer till skolan, och plockar upp sopor längs sträckan. "Varje kväll, när dom kommer hem, lämnar dom mig varsin full påse. Så mycket skräp ligger det längs vägen. Varje dag." Han låter stolt när han berättar om sina barn, och vad dom gör för att hålla det snyggt i byn.

Use the force / Jamiroquai / Travelling without moving

Bloggarkiv