23 december 2013

I may be in a little denial

23 juli

Fråga aldrig en fråga som kan besvaras med ja. Oavsett vad svaret egentligen är, kommer du nämligen att få ett ja. Går den här bussen till stranden? Ja. Kan jag posta ett vykort till Sverige med det här portot? Ja.
Det är en läxa som man lär sig den hårda vägen, förklarar min värd. Det har att göra med kulturen här på Tonga. Jag ska försöka förklara, men det blir inte enkelt. Har ni en Kindle, ladda hem "Making sense of Tonga" av Mary McCoy. 65 kr, inte så farligt kanske? Anyway...

Tonga är en monarki. All makt och allt ägande utgår från kungen. Kungen har runt sig ett 20-tal adelsfamiljer. Det finns ett parlament, dit väljer regionerna sina representanter, men kungen kan alltid lägga veto. Kungen, och adelsfamiljerna, har högre samhällsstatus än alla andra. Bland ofrälse finns också olika statusnivåer. Om du träffar någon med högre status än du får du inte prata först, och om den med högre status har kommit med ett förslag får du inte säga emot. Om dom frågar dig något får du inte svara nej.
Det leder till en del problem. Några är av rent personlig art. Du kommer inte dit du ska för bussen går inte alls till stranden och portot räcker inte alls för att få vykortet till Sverige. Andra är något större. Samhällsresurserna förslösas på adelsmäns nycker för ingen har förmåga att säga ifrån. Några bor i lyx och överflöd och de flesta kämpar för att få mat på bordet. Efter bara en halv dag på Tonga är jag redo att driva igenom en revolution, för så här ska det väl inte behöva vara?

Yes, no, maybe / Gideon Conn / New bop sounds

Bloggarkiv