Vi har ärvt våra leenden. Det var chimpanserna som började, ja, eller, chimpanserna gör det så sannolikt gjorde våra förfäder det med. Nu vet vi också vad leendet fyller för funktion, och framför allt, vad det beror på. Vi kan ha en vilja att skapa ett band mellan en oss själva och en annan människa, vi kan vara roade av något vi ser eller vi kanske skäms och försöker avdramatisera en situation genom att signalera låg status.
Vi kan alltså le av olika skäl, men den som möter leendet kan lätt avgöra vilket eller vilka skälen är. Vi tar hjälp av hur likt leendet är ett "modellleende" som vi känner igen och har lärt oss, vi försöker avgöra om situationen är en situation då det är rimligt att någon ler och vi interagerar med den som ler genom att studera deras blick och då också härma leendet. Då känner man igen leendet man själv härmar som ett äkta leende, eller ett falskt.
Och vi är väldigt duktiga på att snabbt bedöma andra människors vilja genom deras uttryck. Ett evolutionärt krav vill vissa påstå, och om man ska tro på NY Times stämmer det.
Inlägg
