28 mars 2009

When the lights are out in this dirty little town




Timing is everything. Min kandelaber hade snuttar kvar sedan i julas. Dom räckte precis en timme.

War - what is it good for

Det är väldigt lite på människokroppen som växer ut igen efter en skada. Huden, visst, men med stora begränsningar. Naglar kanske, håret kanske, men vi får inte nya fingrar eller öron eller tår. Ibland, som en följd av skadat DNA, kan vi få fler än vi behöver av någon del, men återväxten efter födseln är rätt trög.

Men som en följd av utökad krigförande från USAs sida har forskningen kring implantat och proteser gått framåt nåt oerhört. Det finns benproteser som hålls på plats av magnetfält, där patienten inte har kvar någon del av höftleden och inget bäcken att fästa proteser i, det finns armproteser som styrs av nervimpulser via en dataprocessor och helt nya sätt att genom 3D-teknik återskapa bortsprängda skallbensdelar helt baserat på video och stillbilder av personen innan skadan.

Men - oavsett vilken fantastisk teknisk lösning man har så gäller det att kroppen accepterar det nya. På Liverpools universitet har forskare identifierat vad det är som gör att celler attraheras av eller stöter bort ett kroppsfrämmande ämne som ett implantat.

Man har skapat en ny polymer, en plast, som man kan täcka in implantatet med så att inga celler lockas att börja växa där, vilket är bra för implantat som finns i ögon, mun eller till och med olika kateterimplantat.

Man har också skapat nanopartiklar som klarar av att söka sig till ett område i kroppen och där uppmuntra till återväxt. Särskilt spännande är det för hörselskadade, eftersom just hörceller är sådana att de inte återskapas efter skada.

Jag kommer aldrig att påstå att framtagandet av dessa resultat är en orsak till väpnad konflikt, men jag är - trots orsaken till att forskningen skett - glad åt resultatet.

Bloggarkiv