31 januari 2009

Skrattade enormt åt detta testresultat

Grattis! Du är en av landets riktigt sexiga personer. Du har förstått värdet med att vara sexig och använder det flitigt. Du vet precis hur du ska klä dig, hur du kysser och hur du får folk på ett gott humör. Du till och med luktar gott, är ett spännande vilddjur i sängen samt ett socialt geni. Vi beundrar dig!

Ta Doktor Kärleks test själv. Du kanske inte får lika bra resultat... fniss... men lovar att du får dig ett riktigt gott skratt!

Jag tror jag svimmar!

Nog vet jag att jag blivit äldre, snart dags för en jämn födelsedag igen. Men allvarligt, SKA HERREYS FIRA 25-ÅR?!?!?!?

Hur gick det till??

Kanske såhär?

Om jag gör det är det inte fel...

Vill tipsa om en text på engelska av Glen Phillips, amerikansk musiker, som tidigare var med i Toad the Wet Sprocket och nu kör solo. Han har en text på sin blogg om moral, och hur annorlunda den ser ut om den gäller dig själv eller någon annan.
The amazing thing about narcissists is that they honestly don’t think they’ve done anything wrong. They use every ounce of their incredible mental agility to rationalize their terrible deeds, and usually get away with murder.
Läs hela här

Jag satt igår på krogen med två killar som hade en intressant diskussion på gång om mänskligt beteende, skuld, samvete och prägling. Kortfattat var den enes synpunkt att han gjorde saker han visste skulle göra någon ledsen men var oförmögen att ändra på sig eftersom det inte var nog med konsekvenser. Den andra höll med och sa ungefär att människor gör saker som är fel men känner skam och skuld först när de blir upptäckta. Eftersom man inte känner så när man är mitt i sitt beteende så finns det inga hinder. Däremot kan man präglas på skuld och skam så att man förknippar beteendet som leder till det och då också kunna låta bli. Lite blandning av "god katolsk uppfostran" och Pavlovs hundar.

En annan vinkel på samma sak, mänskligt beteende och ansvar, är denna text av Stefan Hallgren.

Goda nog för att ta ansvar för våra liv och varandra? Kampen är evig, tror jag.

Engelsk stavning

Intressant, roligt, tankeväckande. Att mannen som kom på den är 102 år gör mig orolig, måste jag vänta lika länge för att bli lika skärpt?


English spelling is dumb

Läs också om brittiskt uttal.

30 januari 2009

Peter Forsberg 1994

För 15 år sedan träffade jag Peter Forsberg. Han spelade i Modo, läste på gymnasiet i Örnsköldsvik, och trissade upp kanadensiska landslagsmålvakter "like nobodys business"! Anledningen var en intervju till en tidning jag jobbade med.

Han var artig, ödmjuk nästan blyg, och redan då van vid att inte få äga sig själv. Nivån var en annan, men hans många "delägare" slet rätt bra i honom redan då. Klubben, landslaget, kompisar, fans - skaran var stor och redan då var han mycket intressant för media. Han skulle precis iväg till Quebec, och efter första säsongen där var han inte längre lika öppen mot media. Han hade ett antal standardsvar, väl inövade på engelska, om att han gjorde sitt bästa för laget och fansen, att han uppskattade allt stöd han fick, att han bara ville spela bra hockey osv osv.

Professionaliseringen av rollen som hockeyspelare, glidningen från individ till varumärke, från privat till allmängods har såklart påverkat Peter. Jag tror inte jag skulle kunna göra samma intervju idag som för femton år sedan. Och det kanske inte bara beror på honom.

29 januari 2009

Falsk forskning

Jag får erkänna att, trots att jag själv jobbar som journalist och borde veta bättre (?), ibland inser att jag läst saker som bara inte stämmer men trott på. En är påståendet att träning ger dig endorfiner som gör dig glad.

NOT TRUE!

Jag har aldrig blivit glad av att träna. Trött absolut, men inte glad. Så jag tänkte kolla runt lite mer, om det verkligen är så att träning=endorfiner=glad är sant.

Så här skriverElena Karpilovski på sund.nu

Alkohol förstärker endorfinernas effekt på hjärnans belöningssystem. Även choklad och mat med mycket fett och socker leder till ökad utsöndring av endorfiner.

När man är förälskad går kroppen på högvarv och endorfinerna utsöndras.

Vid träning aktiveras tunna nervtrådar som går från muskeln till det centrala nervsystemet. Denna aktivering ger upphov till en frisättning av endorfiner i hjärnan vilket förklarar varför muskelarbete ger upphov till en höjning av smärttröskeln, sänkning av blodtrycket och lyckokänslor.


Jag kan alltså istället för att träna äta choklad, dricka vin och spana på söta pojkar.

Svårt val?

Mördarkaniner i choklad?



En sjukt underhållande detektivhistoria med scifi vibbar som rekommenderades till mig via Amazons automatiska tjänst efter att jag laddat in lite favoriter i deras system. Lite udda att ett par strängar i ett dataprogram kan räkna ut sånt!

Rörigt värre



Kan man verkligen ha det så här?

28 januari 2009

Saker folk gör som jag verkligen inte förstår

Utan inbördes ordning:

Ta det sista toapappret på en toalett och inte antingen fylla på själv eller be någon (som sköter den offentliga toaletten) fylla på.

Plocka upp frukt/grönsaker som dunsat i golvet på en affär och lägga tillbaks dom bland de andra.

Börja frågor med: Du som vet allt...

I den mobilfria delen av en tågvagn sitta och i mobil säga: Ja, just... nu sitter jag i en telefonfri vagn så...

Göra anteckningar i biblioteksböcker.


Jag antar att det här gör mig till en riktig liten gnälltant, men inte ens med min enorma inlevelseförmåga kan jag begripa dessa saker ur ett rationellt perspektiv. Inser raskt att orsaken säkert är att medmänniskorna inte alltid är rationella.
Tycker om er ändå.

27 januari 2009

Så åt helvete fel!

Redaktören för den srilankesiska tidningen Sunday Leader - Lasantha Wickramatunga - mördades den 8 januari. Här
kan du läsa hans sista ledare, som han skrev för att den skulle publiceras om han mördades. Jag tycker den är oerhört stark läsning. Hans ställningstagande var enormt, och priset outhärdligt. Inte utan att jag skäms lite, som välbärgad, väletablerad, vällevande svensk välfärdsjournalist.

Jag har besökt Sri Lanka. Landet då var strålande. Mitt i en längre period av vapenstillestånd mellan tigrarna och regeringen kunde vi resa runt i stora delar av landet, men märkte hela tiden av en underström av något sorgset som nu verkar ha förändrats till ren och skär skräck. Terrordåd riktade mot civila begås av båda sidor, och för att kunna sortera i all propaganda behövs fria och självständiga medier. Samma vecka som Lasantha Wickramatunga mördades anföll maskerade och beväpnade män också en TV-station som rapporterat om kriget. Bara just det - sakligt och så korrekt det går - rapporterat om kriget.

Det är så åt helvete fel men kom ihåg att vi inte har någon vaccination mot att det händer här med. Det fria ordet får vi bara behålla om vi bevakar det, bevarar det, försvarar det och använder det!

26 januari 2009

Brittiskt uttal

En gång, i London, när jag letade efter en ny accent - min brittiska skolengelska hade blekts och stentvättats i USA till en midwestern gegga - hittade jag ett butiksbiträde som talade UNDERBART! I alla fall tyckte jag det. Det var en tröjbutik, och jag hängde (diskret tyckte jag) runt i butiken tills jag och biträdet var ensamma. Jag smög fram till disken: Ursäkta, jag tycker din dialekt är så fin.. vilken del av Storbritannien kommer du från? Biträdet tittade på mig och det professionella leendet stelnade lite extra: I´m from New Zeeland.

**RIDÅ**

Jag letar kort sagt fortfarande efter den där perfekta, kyligt artiga, intellektuellt lockande, charmiga engelska uttalet.
Lyssna till exempel till Neil Gaiman, författare, när han läser sin egen bok "The Graveyard Book" Snacka om läckert! :-)

(Och som av en galen slump ser jag just min gamla gymnasielärare i engelska på SVT när jag skriver denna text! Han sa då åt mig: Nu får du väl ändå välja, prata antingen brittisk eller amerikansk engelska. Nu blandar du hejvilt! Jag valde brittiska, vågar inte prata engelska med honom längre, mellanvästern gör ingen språklärare glad...)

Sjung för mig del II

När jag var tonåring var jag väldigt aktiv i många organisationer. (Kanske är jag det fortfarande, fast i färre). I alla fall, engagemanget ledde till uppdrag och ett av dom var en internationell kurs/seminarium som hölls på Vår Gård, i Saltsjöbaden.

Jag var väl inte den hippaste i min åldersgrupp, hemma, och hade inte riktigt koll på de senaste filmerna. Tex hade jag INTE sett TopGun. Så när en engelsktalande deltagare på kursen kom fram till mig en kväll och började sjunga "You never close you eyes anymore when I kiss your lips..." så fattade jag inte riktigt vad han höll på med. Eller, jag fattade att han sjöng för mig. Och det var trevligt. Men jag fattade inte hela TopGun-sammanhanget, som han ju hade helkoll på.

Viss kulturkrock följde, men jag har skrivit det förr: att sjunga är effektivt. Till slut så begrep jag vad han hoppades på och "You´ve lost that loving feeling" var ett lyckat val. Hade kanske varit ännu mer av en hit om jag sett filmen innan, men jag tror inte han skulle klaga.

Sjung för mig del I

25 januari 2009

Om ordet "man"

Mina söta syskonbarn, nu fyra och fem år gamla, lärde sig fort att använda "man" stället för jag eller du. Först var ju allt egennamn i tredje person, inklusive dom själva. Nu är det "Visst kan man..." Problemet med det är att det alltid är ett ja som är det ärliga och sanna svaret. Ett exempel:

Barnet frågar: Kan man äta godis vilken dag som helst? - Ja, det kan man, måste man ju svara om man inte vill ljuga.

Att svaret sedan fortsätter med: MEN det gör inte vi för vi äter godis på lördagar - är ointressant för barnet. Att vända på meningen och börja med Vi gör inte det, men det kan man, funkar inte heller. Ungarna är ju smarta!

Detta allmänna man gör egna val och ställningstaganden omöjliga. MAN kan alltid slänga in ett man och komma undan. Engelskans You eller det oerhört svåranvända One är betydligt otympligare och svårare att ha som utväg. Där blir det jag eller du som har en åsikt, en känsla osv. Jag tvingas ta ställning på engelska, öppet deklarera var jag står. På svenska kan man hålla sig undan i evighet.

24 januari 2009

Choklad i huvudstaden

En liten karta jag gjort av några favoriter i Stockholm.

Visa större karta

Bortstädad

Varför är man i "städtagen" egentligen? Jag undrar rent etymologiskt, inte princip eller praktiskt - det fattar jag även om jag är motsträvig. Städa är ju verkligen ett slöseri med tid! Nä, måste utveckla: Att plocka undan är ett slöseri med tid. Snart ska jag ju ha grejerna igen! SÅ då måste jag ju plocka fram allt igen? Bättre att det bara ligger kvar. Sen kan man ju dammsuga RUNT. Jo, det kan man! Men nu har lagret lagt sig och jag bara måste. Så en fin lördagskväll inleds med puts, plock, maskininsatser av diverse slag och snart även disk. Om jag överlever kommer ny rapport.

Omtyckt

Mina snälla syskonbarn ser till att min lediga lördag fylls av aktiviteter. Den yngre ringer: Heeeejjjj... Hans mamma har städdag - han vill åka bort. Vart? Lekrummet. Ah! TV-spel på stor mataffär lockar. Bra, kan jag handla samtidigt. Fick ju sova 9 timmar, så varför inte. OK, klä på dig och ät så ses vi sen.
Bvaaa, säger han( (r är lite svårt) och ger telefonen till sin storebror. Heeej! Jag vill åka till badhuset! Öh - jo - men nu så har vi bestämt att vi ska åka till lekrummet. Imorgon då, säger han, som om alla dagar är tillgängliga alltid. Och eftersom jag inte säger nej till deras ideer så ska jag idag leka med den ena och imorgon simma. Med båda hoppas jag.
Sötnosar.

En perfekt fredagskväll

En perfekt fredagskväll består av några eller alla av följande delar:

Lagom trött efter veckans jobb. Inte FÖR trött, men inte för pigg heller. Ska kännas som om jag gjort rätt för mig, men inte slitit ut mig.

Något bra på TV. Antingen kvalitetsfilm eller bra serier. Gärna engelska deckare/krim.

Enkel mat, ska inte ta lång tid att laga. Pasta, kyckling, lyxig sallad funkar. Gärna nåt som sköter sig själv i ugnen eller på spisen.

Gärna en kompis som tittar förbi, snackar lite, tar en kopp thé.

Säng efter en lång dusch eller ett bad, kanske läsa lite i en bok - om man orkar.

SÅDAN var INTE min fredag idag! Men, hoppas på ny chans nästa vecka! :-)

Bloggarkiv